Jag har känt mig lite krasslig ett tag. I flera veckor, faktiskt. Det är delvis därför som jag knappt har tagit mig tid att blogga i år. Men man är la inte sjåpig, man kan la inte springa till doktorn för minsta lilla.

Till slut lät jag dock frugan övertyga mig om att det är dags för en hälsoundersökning. Hon har säkert rätt - sen jag låg i lumpen har jag bara varit på en enda hälsoundersökning, och enda skälet till att jag gick då var för att det var ett krav för att jag skulle få mitt visum.

Ett av skälen till att jag sköt på att boka en tid var - fånigt nog, kanske - att jag inte visste hur sjukvård funkar i det här landet. Överlag är det nog detta som är svårast med att byta land; myndigheter, sjukvård, utbildningssystem, lagar och förordningar - allt är annorlunda. Det är inte helt lätt att lista ut hur saker skiljer sig från Sverige.

Ett annat skäl till att jag skjutit upp läkarbesöket är att jag varit lite rädd med. Tänk om nåt är fel..?

Hur som helst, i måndags fick jag tummen ur vagnen. Jag listade ut hur jag kunde hitta en läkare, och ringde och bokade en tid till nästa måndag. Att hitta en läkare var faktiskt väldigt enkelt. Microsoft tillhandahåller ett antal hälsoresurser för sina anställda. En av dessa resurser är en webbplats, där man bl.a. kan söka efter läkarmottagningar. En snabb sökning gav ett hundratal läkare inom rimligt avstånd. Givetvis valde jag en mottagning som ligger c:a två kvarter söderut...

I tisdags vaknade jag och kände mig rätt hängig. Värk hade jag med. Jaja, inte så farligt, klart jag kan gå till jobbet ändå. Fast jag skippade gymet på eftermiddan.

I onsdags vaknade jag, kände mig sämre. Mer värk. Jaja, inte hela världen, klart jag kan gå till jobbet ändå. Fast frugan fick köra mig.

På onsdag eftermiddag använde jag ytterligare en av de resurser Microsoft tillhandahåller - en jourlinje som är bemannad av sjuksköterskor 24 timmar om dygnet. Jag ringde dit och beskrev mina symptom. "Åk till akuten", säger de. Hoppsan.

Sagt och gjort; frugan hämtade upp mig, och iväg till akuten bar det. Det här är första gången jag är på ett amerikanskt sjukhus. Lite besviken är jag nog, det är varken som Scrubs eller ER. Fast det funkade i alla fall rätt ok - jag fick vänta en stund, men inte alltför länge. Givetvis hade jag med mig min PDA och sjukhuset har ett öppet trådlöst nätverk, så tiden gick rätt snabbt.

Jag leddes till ett undersökningsrum lite snabbt, och efter en liten stund kom en sköterska eller assistent eller vadvetjag. Hon hade mig sig en hel PC, med skärm och allt, på ett rullande bord. På den här datorn knappade hon in information om min sjukförsäkring. Datorn var ansluten till det trådlösa nätverket, så informationen gick rätt in i systemet. Två saker undrar jag över: 1) Hur fick den där pjäsen ström? Kanske fanns det en liten UPS på bordet. 2) Hur krypteras informationen när den skickas? Jag såg bara ett tillgängligt nätverk, och det var vidöppet.

Ett par sköterskor till kom in och tittade till mig, och sen kom fabror doktorn. Han hade en liten Tablet PC med sig, en sån som även fungerar som en vanlig laptop. Han undersökte mig och matade in data direkt på tabletten. Lite kul: han satt med datorn i knät och använde touch-metoden med vänsterhanden och pekfingervalsen medelst Tablet-penna med högerhanden. Undrar vad ergonomisterna tycker om det.

Några timmar senare hade jag drogats, karvats upp och nyktrat till igen väl nog att stå på egna ben. Tydligen var jag fortfarande rätt borta för jag frågade tre gånger hur man betalar. Det visade sig att det gör man inte; den sjukförsäkring som Microsoft tillhandahåller tar hand om allt. Smidigt.

Det började bli sent, men vi körde förbi ett nattöppet apotek. Jag lämnade in mina recept och visade mitt sjukförsäkringskort igen och - återigen, försäkringen täcker hela kostnaden. Gött.

Idag och imorgon stannar jag hemma (eller kanske tar jag en snabb sväng förbi kontoret...). Sjukskrivning här funkar också lite annorlunda än hemma. Man har inga karensdagar. Jag får fullt betalt alla dessa dagar jag stannar hemma. Istället har man ett begränsat antal sjukdagar som man kan ta. Det är inte särskilt många och man kan inte flytta med sig oanvända sjukdagar från ett år till ett annat, men man kan i alla fall ta dem när man vill. Om det bara rör sig om ett par dar i stöten behövs inte ens läkarintyg. Och efter vad jag förstår, om man läggs in för en längre vistelse täcker sjukförsäkringen förlorad arbetsinkomst.

Överlag är jag rätt nöjd med mitt sjukhusbesök (förutom att de skar i mig förstås, rätt obekvämt...). Jag börjar förstå att Microsoft ger en fruktansvärt bra sjukförsäkring, nåt som jag inte ens betalar för (andra företag kan ge sämre täckning eller bara sponsra en del av kostnaden). Min försäkring täcker dessutom både tandvård och glasögon, för mig och hela min familj.

Som svensk är det lätt att ta för givet att sjukvården ska finnas där för alla, men så är det inte nödvändigtvis här. Läs http://money.cnn.com/2005/02/02/pf/debt/health_bankruptcy.reut/index.htm?cnn=yes för nåt som låter helt fruktansvärt.

Det är lätt att moralisera och säga att det svenska systemet i grund och botten är bättre. Fast å andra sidan finns det fördelar här med. Om man har en försäkring, får man väldigt bra vård. Sjukhuset har inte samma press att spara pengar som i sverige, så de är inte rädda för att köra ytterligare några prover om det finns skäl till detta. Fast å tredje sidan, "Om man har en försäkring..." - det är ett väldigt stort "om"...