Jesper snackar dynga då och då. Här är beviset.

Information Anywhere. Anytime. Any Device.

I'm one of about six thousand people who live in the small town of Duvall, just north east of Redmond. Around six this evening, I was about to head out to Redmond for dinner. There are a total of four roads out of this town, the shortest route to Redmond being over Novelty Hill.

Just minutes before I was leaving, another 'softie on his way home from work sent a mail to a distribution list set up for us who live in this town. The mail said "Accident or car fire coming up the hill at bottom near WSV" and "the road up Novelty has been blocked."

I fire up the King County traffic camera pointed at this intersection*, and sure enough:

I took another road out of town and made it to my restaurant without a hitch.

I think that's so cool. Not just that one of my neighbors happened to drive by at this time with a smartphone near at hand, so he could give some of the other locals a heads up. Not just that King County has put up a traffic camera at this intersection in the middle of nowhere, so I could double-check the situation. No, what's cool is that this completely ad-hoc traffic warning system is highly reliable.

Any time traffic is out of order - because of an accident, flood, snow & ice or something else - you can trust that some of the first commuters to suffer will let the rest of us know. It's not unusual to get play-by-plays of the commute, so you adjust your own route based on almost real-time information. And if you do try another route, whether it turns out to be better or worse, you can easily let the others know.

I think that the system works for three main reasons -

• Clearly, everyone benefits from sharing accurate information - if the road is unusually congested, the more people who pick alternate routes or times, the better.
• The technology required to share information efficiently is widespread - the town is about 60% Microsoft families, so the number of drivers with smartphones connected to Exchange is fairly high.
• There is a very strong feeling of community within Microsoft in general as well as among Duvall residents, and where these two groups intersect you find a lot trust and willingness to help out.

Information Anywhere. Anytime. Any Device. It's starting to work for me. Now, if only people would focus more on their driving than on their texting, we'd be all set! :)

 * http://www.metrokc.gov/kcdot/mycommute/default.aspx?camid=46&region=2#maptop

Ledighet

Här i USA regleras varken semester- eller sjukdagar av någon övergripande myndighet, så exakt vad som gäller beror på var man arbetar. Så här är det på Microsofts huvudkontor:

Antalet semesterdagar man får beror på hur länge man har arbetat på företaget. Idag får en nyanställd endast tio dagar per år, har jag för mig. Inte så mycket men det verkar vara standardsiffra även i andra branscher och stater. Ju längre man arbetar på företaget, desto fler semesterdagar får man varje år. Även detta är normalt. Själv får jag 25 dagar per år, nästan svensk standard.  Utöver detta är det vanligt att man får några extra strödagar då och då, ofta strax efter att ett större projekt skeppas.

På Microsoft i Irland fick man hela årets "pott" med semesterdagar tilldelad den 1 januari, men här i USA portitioneras de ut under året. Lönen betalas ut två gånger i månaden, och samtidigt ökas antalet innestående semesterdagar med en tjugosjättedel av årsfördelningen. Enligt personalavdelningen får man inte använda ledighet innan man har "tjänat in" den, men i realiteten går det bra att göra så om chefen tycker det är OK.

Om man inte använder alla semesterdagar under ett år, kan man överföra dem till nästa år - dock högst lika många dagar som man tjänat in under året. Man kan alltså inte spara dagar i flera år. Om man har fler dagar insparat än vad som kan föras över, då förlorar man dem. Man får ingen ekonomisk kompensation. Så lyder reglerna i alla fall, men återigen kan det gå att lösa med chefen så att man kan ta ut några extra dagar under det nya året vid behov.

Jag tycker att systemet är lite lustigt. Reglerna är kristallklara, men samtidigt ignoreras de rätt friskt när det passar. Man skulle kunna misstänka att folk fiflar lite och tar fler semesterdagar än de får, men det verkar inte vara något problem. Tvärtom, personalavdelningen ser det som ett större problem att folk arbetar för mycket. Jag antar att det är därför hotet om att förlora dagar finns, men vill uppmana folk att ta ett break då och då.

Vad gäller semesterdagar, även detta skiljer sig mellan olika företag. På vissa företag är semester- och sjukdagar sammanbakat. På Microsoft i Redmond har man dock exakt tio sjukdagar varje år, oavsett hur länge man har arbetat på företaget.

Sjukdagar skiljer sig från semesterdagar i det att de tilldelas i början av året, och man kan inte föra över dem till nästa år. Use 'em or loose 'em. Vi har inga karensdagar, utan man har full lön under sjukdagarna. Å andra sidan, om man behöver fler än tio sjukdagar, då får man använda semestern istället, eller kolla upp i vilken grad sjukförsäkringen täcker inkomstbortfall...

Systemet med sjukdagar funkar rätt bra under normala omständigheter. Man har tillräckligt många dagar under året för att inte vara rädd att stanna hemma lite då och då om man känner sig krasslig. Det är naturligt att bli sjuk då och då. Det är väl bara rätt att man kan stanna hemma så man hämtar sig snabbare och minskar risken att smitta ner andra på jobbet. Visst finns risken att det småfifflas lite, men jag är inte så säker på att det är fel. Varför måste man ha en lapp från farbror doktorn för att få stanna hemma? Kan det inte göra gott för människan att ha frihet att skita i att gå till jobbet om man är bakis, övertrött eller omotiverad? När första vårsolen tittar fram, om man inte blev klar med golvläggandet i helgen, eller när man ska köpa en ny bil? Bara det inte gör överstyr, vad spelar det för roll? Jobbet är kvar imorgon med, finns ingen som gör det för en.

Jag har haft tur nog att jag inte har blivit långtidssjukskriven, så jag har ingen direkt erfarenhet av hur det funkar. Jag har hört historier som tyder på att det finns utrymme att lirka även här; nån snubbe på jobbet fick hjärncancer och var borta från jobbet i över ett halvår; sjukförsäkringen vi får genom jobbet täckte alla sjukhuskostnader, och när han var väl nog att kunna arbeta igen, fanns jobbet kvar och väntade på honom.

Det finns andra sätt att hålla sig borta från jobbet än att vara sjuk och ta semester. T.ex. kan man bli mamma- och/eller föräldraledig (även vid adoption), det finns obetald ledighet, och själv kunde jag ta fem dagar för att åka hem till en begravning i somras. Det finns också stort utrymme för att arbeta hemifrån; jag har en liten bärbar burk, och jag kan använda RAS och/eller Terminal Services för att nå alla resurser på jobbet.

I år är första året sedan jag flyttade till USA som jag inte förlorar några semesterdagar. Jag började året med full pott, men jag tog tre veckor ledigt i somras när jag fick besök, jag åkte hem till Sverige en sväng, och nu är jag ledig ända till den nionde januari.

God jul!

Blue Belle, och andra över- och undersättningsproblem

”JFK-flygplatsen ligger längst ut i Queens, nära gränsen till Long Island, och sticker ut i bukten. Den omgivande träskmarken genomkorsas av tvåfiliga avfarter från motorvägen. Lagerbyggnader, lätt industri, motell.

Vägverket håller vägarna i skick, men de slösar inga pengar på gatlysen. Ett paradis för banditer.”

I augusti bröt jag vänster handled. Sved rätt bra. Veckorna därefter läste jag mer skönlitteratur än jag gjort sen, tja, nittiotalet säkert. Bland annat gick jag igenom alla mina Vachss-böcker (1), inklusive Blue Belle. Och denna på svenska, må du tro (2). Just den här boken måste ha följt med mig sen jag pluggade på Hvitfeldtska Gymnasiet.

Citatet ovan är inledningen på kapitel 25. När jag läste det var jag något distraherad av både smärta & smärtstillande, så kanske var det inte så konstigt att jag blev fascinerade. Av själva översättningen.  Av ordvaldet. Vägverket.

”Klart som korvspad att Vägverket inte sponsrar gatlyktor ute i Queens”, tänkte jag, ”varför skulle svenska Vägverket mecka runt i New York?”

Så här lyder källtexten (3):

”JFK Airport sits at the end of Queens, near the Long Island border, sticking out into the bay. The surrounding swampland is slashed with two-lane side roads running off the expressway. Warehouses, light industry, short-stay motels.

The Highway Department keeps the roads in good shape, but they don’t waste any money on streetlights. A bandit’s paradise.”

Överlag, tycker jag, en alldeles förträfflig översättning. ”Slashed” översattes med ”genomkorsad” – kanske är ordet i källtexten något mer dramatisk, men översättaren lyckades hitta ett ord som målar upp samma bild utan att låta krystat. ”Short-stay motels” blev helt enkelt ”motell”, för med våra referensramar var ordet ”short-stay” garanterat överflödigt.

Men att ”Highway Department” blev ”Vägverket”? Bra eller dåligt? Rätt eller fel? Tja.

Vi brottas med snarlika problem när vi lokaliserar programvara på Microsoft: källtexten innehåller ofta ett par ord som ser ut att kunna vara en produktreferens, men som lika gärna kan hänvisa till ett allmänt begrepp. Om det rör sig om ett allmänt begrepp, då har man hyfsat stor frihet att leka med formuleringen – bara själva meddelandet går fram. Man kan använda strikt terminologi eller en lite lösare beskrivning, beroende på vad som verkar passa bäst. Om orden däremot refererar till en produkt eller en funktion i programvaran, då bör vi givetvis vara konsekventa med produktens eller funktionens namn.

Kanske låter detta enkelt och uppenbart, men ju mer man funderar, desto klurigare blir det. Här är ett fiktivt exempel på en programvarusträng:

”There is no disk with sufficient space. Free up at least 100 MB and try again.”

Notera ordet ”disk” här. Det är tydligt att det inte refererar till en specifik produkt eller program, så det måste vara ett allmänt begrepp. Men vad innefattar ”disk”? Enbart hårddiskar? Alla slags skrivbara, lokalt anslutna media – inklusive hårddiskar, disketter, flash-minnen, DVD+R-skivor, DAT-band, osv? Eller bara media som traditionellt anses vara permanent anslutna? Kanske allt som har en enhetsbeteckning, inklusive resurser på fjärrmaskiner? Varför var den som skrev källtexten inte mer specifik?

Utan att veta hur strängen används, kan man inte veta vad rätt svar är. Man kan bara gissa.  Säg att ”disk” enbart refererar till enbart lokala hårddiskar, om man då väljer en alltför vag översättning – ”Det finns ingen enhet […]” , då blir användaren frustrerad om han har kopplat in ett USB-minne som har mer än tillräckligt utrymme. Men om man översätter ”disk” till ”hårddisk” och det faktiskt refererar till precis vilket slags skrivbart lagringsmedium som helst, då kan man lura användaren att avinstallera program eller rensa bort ”semesterbilder” från fotobiblioteket helt i onödan.  Oavsett, översättaren har misslyckats. Ju mer man gissar, desto mer gissar man fel.

Vi som har arbetat med svensk lokalisering i synnerhet har nog inte hjälpt situationen heller. Testa detta: Klicka på Start, Kör. Skriv ”services.msc” och klicka på OK. (Klicka på Fortsätt om du kör Vista och om du litar på mig…) Nu visas nog snapin-modulen Tjänster, där du kan se vilka tjänster – bakgrundsprogram – som är installerade på datorn. Notera att nästan alla tjänstnamn är på engelska, men antagligen ser du några som är översatta till svenska. I så fall ser du några översättningsmisstag. På min hemdator ser jag exakt fem sådana (4).

Vid något tillfälle bestämdes det att sådan här text – visningsnamn på tjänster – inte skulle översättas. Beslutet var inte enkelt. Många högljudda röster hördes. Men till slut fattades ett beslut utifrån de argument som gavs. Jag kommer inte ihåg alla argument längre, men de jag kommer ihåg just nu kan summeras som:

·         Vissa tjänstnamn kan helt enkelt inte översättas, så listan skulle kunna innehålla en blandning av engelska och svenska – lika bra att låta allt vara oöversatt, för det är i alla fall konsekvent.

·         Om man över huvud taget tittar i just den här listan då vet man vad man sysslar med, och då förstår man engelska.

·         Många tjänstnamn är så kryptiska att det är helt enkelt omöjligt att hitta någon svensk översättning som betyder något över huvud taget. Lika bra att lämna hela rasket på engelska.

Personligen tycker jag att det sista plus det första skälet är starkt nog att låta regeln leva kvar: Översätt inte om det bara blir svårare att förstå och översätt inte endast det som är enkelt. Det andra argumentet är mer tveksamt, men det är en helt annan diskussion.

OK, så det finns en fast regel för en väldigt specifik slags text. Översätt inte. Verkar enkelt, va? Men nu måste återigen översättaren förstå hur en viss sträng används, eller vad en viss del av en mening faktiskt hänvisar till. Och det kan vara svårare än vad man först tror.

Det finns tjänster som ”Application Information”, ”Cryptographic Services”, ”DHCP Client” och ”Workstation”. Visningsnamnen för dessa tjänster ska inte översättas, men det betyder inte att dessa ord aldrig kan översättas. Om man ser en sträng med enbart ordet ”Workstation”, hur kan man som översättare vet om den ska översättas eller ej? Är det just den här strängen som bestämmer visningsnamnet på systemtjänsten ”Workstation”, eller är det här bara en beskrivning av en viss dators roll i en viss miljö?

Låt oss säga att vi kunde identifiera vilka strängar som bestämmer visningsnamn för tjänster (vilket vi faktiskt kan med acceptabel korrekthet), hur gör vi med programfunktioner som har samma namn som systemtjänster? Dags för ytterligare ett exempel, denna gång fiktivt:

”If you use the Automatic Updates control panel applet to disable the Automatic Updates service, your computer will receive automatic updates”

Här har vi 1) en referens till en funktion i Kontrollpanelen, vilken ska översättas konsekvent med funktionens faktiska namn, 2) en referens till en systemtjänst, vilken ju inte ska översättas,  och 3) en referens till automatiska uppdateringar som ett allmänt begrepp. Fiktivt, visst, men snarlika exempel finns i programvaran. Vilken av dessa termer översätter man hur?

Åter till Blue Belle. Vachss skrev ”The Highway Department keeps the roads in good shape, but they don’t waste any money on streetlights.”. ”The Highway Deptarment” översattes till ”Vägverket” med stort V, vilket jag tyckte såg lite konstigt ut.

Låt oss se vilka alternativ översättaren hade för att översätta ”the Highway Department”:

1)      Behandla det som en systemtjänst; referera direkt till den amerikanska  – eller New Yorkska – myndighet som skiter i att belysa vägen i fråga.

2)      Behandla det som en systemtjänst, men en som ska översättas.

3)      Referera till ”vägverket” som ett allmänt begrepp, underförstått ”den amerikanska motsvarigheten till vårt svenska vägverk”.

När jag läste boken – med sveda i näven och opiater i hjärnan, förvisso – tolkadet jag det direkt som om översättaren valde alternativ 2, och detta irriterde min hypoterminologus (5). Mycket, tror jag, för att det verkade inkonsekvent – man översatte inte ”JFK”, ”Queens” eller ”Long Island”, så varför översätta ”Highway Department”? 

Om översättaren hade valt alternativ 1 istället, hade detta låtit bättre? ”Highway Department håller vägarna i skick, men de slösar inga pengar på gatlysen.” Um, nej, det hade låtit rätt fjantigt, tycker jag nu, i relativt nyktert tillstånd. Det är nog OK att låta referenser till lokal geografi vara på originalspråket när det inte finns någon etablerad översättning, men samma princip funkar inte riktigt för allmänna samhällsfunktioner som har svenska motsvarigheter.

Bättre hade varit alternativ 3. Men hur skulle det låta? Enkelt – om jag ignorerar min svenska bok och direkt översätter källtexten får jag: ” Vägverket håller vägarna i skick…”. Men för fan! Nu är jag tillbaka till det jag störde mig på! Vägverket med versalt V!

Nytt försök: ”Den lokala motsvarigheten till Vägverket…”  - stop, no and don’t (6). Det där låter alldeles för formellt. Nu låter det helt enkelt inte trovärdigt – den som ”pratar” har bott i New York hela sitt liv. Vadå ”lokal motsvarighet”? Inte snackar han så.

Men nu då:  ”Den avdelning som ansvarar för att underhålla vägarna…” nej nej nej. Krystat. Dels är det ospecifikt. Men vad värre är, ”jag” i boken är djupt kriminell, ”jag” ifrågasätter inte hur samhället i stort är organiserat och skulle därför inte peka ut specifik avdelning. Burke – huvudpersonen – vill inte förbättra situationen; han vill visa att han är medveten om de förhållanden som råder där han råkar befinna sig, och att han har lagt märkte till dessa ifall han kan använda dem till sin fördel senare.

Det här då: ” Asfalten är i gott skick, men ingen har investerat i gatulyktor”. Nu har jag gått alltför långt från källtexten: en stor del av poängen är skillnaden i värderingar mellan Burke och samhället i stort.  Vachss visade att Burke hade medvetande om, om än inte empati för, the Highway Department. Vem är jag som översättare att ta bort detta? Mitt försök till fri översättning är helt värdelöst.

Bara att krypa till korset. Jag hade nog fel. Jag lät mig luras av att ”vägverket” var det första ordet i meningen och därför gavs ett versalt V. Jag trodde att översättaren hänvisade till vår version av Vägverket, men faktiskt avsågs den allmänna, regionsoberoende funktion som representeras av det vi kallar Vägverket. Och vad kunde bättre beskriva detta begrepp än just ordet ”vägverket”, med gement ”v”?

Vad är oklart? Förutom J-per H-bergs H-järna?

Vad fan är poängen? Tja, det är ofta lätt att kritisera andras lösningar. Men det är än oftare svårare att hitta en bättre lösning själv. Framför allt när det gäller saker som, relativt sett, inte spelar någon som helst roll.

Fotnötter:

(1) Vachss: se http://www.vachss.com/.  

(2) Blue Belle. Bra Böcker; översättning av Gunilla Dahlblom och K G Johansson; ISBN: 91-7119-838-5

(3) Blue Belle, The Bodley Head. Jag köpte denna på Chapters i Dublin för £3.50. ISBN: 0-370-31316-x, men se även http://www.amazon.com/Blue-Belle-Andrew-Vachss/dp/0679761683/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1195717669&sr=1-1.

(4) De här ser jag på min Vista-burk hemma i skrivande stund:

·         Läsartjänsten USN Journal för mappdelning i Messenger

·         Net.Msmq-lyssnaradapter

·         Net.Pipe-lyssnaradapter

·         Net.Tcp-lyssnaradapter

·         Net.Tcp-portdelningstjänst

Brasklapp: Ingen av dessa kommer från filer som jag arbetat med. De kommer alla från tilläggskomponenter.

(5) Ungefär som hypothalamus, men mer av en arbets- och miljöskada. Tur att man bor i USA; jag såg precis en reklamsnutt på TVn om en advokat som sysslar med preics såna hära fall. Precis efter reklamen för medicin mot Restless Leg Syndrome.

(6) Redman. The Blackout Tape.

World Teachers' Day

Idag, onsdagen den femte oktober, är det "World Teachers’ Day" må ni tro! Jag publicerar det här i - bokstavligen - elfte timmen... svårare att skriva än jag trodde...

Precis som flera av mina kollegor här på Microsoft, tar jag tillfället i akt att skriva några ord om en lärare som jag har att tacka för i stort sett allt jag har och är idag.

Eva föddes i maj 1952. Hon hade redan en äldre syster och fick efter några år även en lillasyster. Far var en tidningsjournalist från Ystad och mor var en hemmafru från Eriksdal, en by mellan Sjöbo och Tomelilla. Under Evas barndom flyttade Familjen runt i landet allt eftersom fadern fick arbete på olika tidningar. Till slut bosatte de sig permanent i Göteborg.

I tonåren började Eva läsa på Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg. Hon träffade en grabb. 1970 tog hon studenten med goda betyg och med en dotter - Pernilla - på höften.

Efter gymnasiet ansökte hon till lärarhögskolan. Inte för att det var hennes drömyrke, utan mer för att hon själv ville fortsätta studera - hon har alltid älskat att läsa och att lära sig saker. Spelar ingen roll vad. och inte för att hon trodde att hon skulle bli antagen, utan mer för att hon inte riktigt visste vad hon annars skulle göra.

När hon helt oväntat blev antagen, tänkte hon att "tja, då måste det vara meningen att jag ska bli lärare". Sagt och gjort.

Följande åtta år måste ha varit fruktansvärt svåra. Samtidigt som hon kämpade sig igenom plugget, blev hon mamma ytterligare två gånger - ytterligare en dotter - Jenny - 1972 och en son 1976. En familj på fem, i en liten förortslägenhet, med väldigt lite pengar. I början av den här perioden gifte hon sig med ungarnas pappa. Mot slutet skiljde de sig - fortfarande som vänner; en vänskap som de lyckats bevara än idag.

1978 tvingades Eva stå på helt egna ben för första gången i sitt liv - en 28 år gammal ensamstående, frånskiljd trebarnsmamma med gigantiska studieskulder. Men hon hade slutfört sina egna studier så äntligen hon kunde påbörja sin karriär som lärare. Hon fick anställning på sitt tidigare gymnasium - Hvitfeldtska Gymnasiet. Kan du tänka dig hur svårt det måste ha varit? Dels rent ekonomiskt - att lyckas med att klä och föda en skock ungar samtidigt som hyra och studielån måste betalas. Än värre måste omställningen på Hvitfeldtska ha varit - hennes tidigare lärare var helt plötsligt hennes kollegor. Elever som hon tidigare hade kunnat bli kompis med, helt plötsligt är hon ansvarig för att se till att de utvecklas och lär sig. Det måste ha tagit flera år innan rollen som lärare kändes helt naturlig.

Lyckligtvis har Eva flera goda kvaliteter. För det första är hon envis som få: har hon väl bestämt sig för att göra något, då ska de ta mig sjutton** göras ordentligt - oavsett vad det kostar. För det andra är hon så totalt osjälvisk att hon alltid sätter de som beror på henne först - det finns inte ett terminsslut sedan 1978 då hon inte har suttit uppe till 4 på morgonen och rättat uppsatser. För det tredje, hon har en fundamental övertygelse om att det hon gör faktiskt är viktigt; att hon elverna förtjänar den bästa utbildning de kan få, och att hon inte gör rätt om hon inte sträcker sig till det yttersta.

Detta sammantaget innebär att Eva alltid har haft en trovärdighet som tyvärr ofta fattas hos gymnasielärare. Ingen elev har någontsin tvivlat på hennes yrkespassion. Det finns inte en unge som fått tillbaka en rättad uppsats och tänkt att Eva inte noga har läst igenom vad de har skrivit - oavsett vilket betyg de har fått. Det finns tusentals elever som sovit sig igenom eller helt enkelt skolkat från alla andra ämnen, men som aldrig skulle missa en av Evas lektioner - av samvetsskäl, av respekt eller helt enkelt av egenintresse - hennes lektioner var ofta de enda som faktiskt gav något. Det går inte att räkna hur många framtider hon har hjälpt till att forma eller rädda, bara genom att vara sig själv och göra det bästa hon kan för sina elever.

Efter att ha varit lärare på Hvitfeldtska i tjugo år, lämnade hon Göteborg för gott 1998. Hon är skåning i själ och hjärta. Idag är hon lärare på Jonebergsskolan i Simrishamn, och det finns ingen tvekan hos någon som känner henne att hon är lika passionerad och hängiven idag som hon var när hon först började sitt yrke för nästan 30 år sen.

Hur känner jag till allt detta? För det första, jag var själv elev på Hvitfeldtska när Eva var tysk- och svensklärare där. Hon var aldrig min lärare, men flera av mina klasskamrater hade henne som lärare och jag hörde aldrig något negativt - ens av folk jag inte kom överens med. Än idag, när jag träffar någon som jag gick i gymnasiet med frågar de alltid hur det är med Eva, även om de inte ens var hennes elev. För det andra, en av mina absolut närmaste vänner skulle ha varit helt förlorad om det inte vore för Evas insats som lärare. Idag är han kock i Los Angeles. För det tredje, jag har stadigt kontakt med en av hennes tidigare elever på Jonebergsskolan i Simrishamn. Killen*** har ett lätt handikapp, ch det är tydligt att Eva är en av de få lärare som har lyckats se hans potential och kunnat motivera honom att överkomma sina svagheter samtidigt som hon uppmuntrat honom att utvecklas inom de områden han har naturlig fallenhet för.

För det fjärde - kolla på hennes ungar. Den äldsta dottern är lyckligt gift och har fyra alldeles underbara barn. Mellandottern har också hittat en man som är rätt för henne och hon gör förbannat bra ifrån sig på Handelsbankens IT-avdelning. Och minstingen, sonen... tja, jag har inget att klaga på, men jag har ofantligt mycket att tacka Eva Holmberg - mamma - för. Jag hade aldrig varit den jag är och där jag är om det inte vore för dig. Lessen att jag inte kunde stanna längre i somras.

-------------
PS: Ber om ursäkt om jag fick nåt mindre faktafel ovan. Mycket hände innan jag kunde gå.
PPS: Bubblare på listan över Bästa Lärare Någonsin: Hvitfeldtskas Lars Elofsson. Aldrig har en lärare styrt upp en så körd klass så snabbt som du gjorde med min c:a 1995.

* Mer info: http://www.ei-ie.org/worldteachersday/en/index.php
** Hon svär sällan eller aldrig
*** Smart grabb, med en passion för programmering. Passa er, han skulle mycket väl kunna komma med nästa miljarddollaridé...

Bugg som fixades före release

Man sitter och rensar upp på hårddisken, och snubblar över en mapp med gamla buggar... 

För snart tre år sedan skeppade vi ett svenskt vintertema för Windows XP - en samling bakgrundsbilder, ljud, pekare mm. Helsvenska motiv. Hur fint som helst. Jag hjälpte till att testa temat innan vi skeppade. Tur var väl det:

P.S., temat finns fortfarande på http://www.microsoft.com/downloads/details.aspx?familyid=7E6DF0E9-DC89-4E3D-9BF9-6F84A3E25313&displaylang=sv.

Babyface

You know you don't look (or act?) your age (31) when you get carded buying non-alcoholic beer.

I've never been this upset.

Det är över nu

För nio år sedan idag flyttade jag hemifrån. Jag packade en resväska och en persedelpåse, sa "ses snart" till vänner, familj, flickvän, och hoppade på ett flygplan. Den 14:e april 1998 började jag arbeta på Microsoft i Dublin, Irland. Tanken var att jag skulle stanna i högst två år och sedan återvända och slutföra universitetsstudierna. Så blev det inte.

Nu har jag i nio år arbetat i första hand med att lokalisera Windows till svenska. Allt från Windows 2000 till Windows Vista (inklusive alla Service Packs). Även mängder av småkrafs, som Internet Explorer, Windows Media Player, NetMeeting, ADAM, SMS-tillägg, och hundratals snabbfixar. Terminologi, programvaran, min titel, mitt tangentbord, min arbetsplats och namnet på min grupp har ändrats otaliga gånger under åren, men texten som ska översättas har varit i stort sett samma hela tiden, och buggarna som ska fixas har inte ändrats markant.

Nu är mina dagar som lokaliserare över. Vi har precis genomgått en omfattande omorganisation, och så gott som allt språkspecifikt arbete har nu försvunnit. Nästa svenska Windows-version kommer att helt lokaliseras av våra partnerföretag i Sverige.

Själv kommer jag att arbeta mer med att utveckla och underhålla verktyg och system som stöder våra interna processer. Denna utveckling känns ganska naturlig, för jag har de senaste åren ägnat allt mer tid åt arbete som gynnar fler språk än bara svenska. Samtidigt känns det lite konstigt att plötsligt helt släppa något som man har varit hängiven till i nästan ett decennium. Fast kanske är det på tiden...

Språkpaket för Internet Explorer 7 för Windows XP SP2

Tidigare i veckan släppte vi språkpaket med översättningar av IE7 för XP SP2. Detta paket kan hämtas på http://www.microsoft.com/downloads/details.aspx?familyid=bf56c11a-1713-43e0-bdf4-4b5737474ae4&displaylang=en.

Detta språkpaket kan installeras på engelska versioner av IE7 för XP SP2 och gör så att användargränssnittet i Internet Explorer anpassas enligt ditt MUI-språk. Detta är särskilt relevant för de som kör svensk Windows XP Media Center Edition 2005 (som i botten är engelskspråkigt, men med ett svenskt språkpaket ovanpå) eftersom detta språkpaket innebär att användargränssnittet i IE7 översätts.

Språkpaketet innehåller översättningar till 32 språk. Tanken bakom att baka in alla språk i en enda uppdatering är att underlätta för de som ofta växlar mellan fler än ett språk på datorn.

Bra, va?

Kimpan i rampljuset

För lite sen fick Kim, min norska kollega, besök från hemlandet. En reporter från Aftenposten tittade förbi med lite spörsmål om lokalisering och andra ting & tang. Resultatet står att läsa på: http://forbruker.no/digital/nyheter/data/article1621048.ece

 (Lite tjalur blir man va. Jeg skjönner ikke hvorfor de ikke ville snacke med meg - jeg er skicklig greit på å snakke Norsk! Eller nåt.)

Vad händer eller sker?

Tja, inte så mycket just nu. Nästa stora projekt har inte riktigt börjat ännu, så vi passar på att utvärdera vad som kan förbättras i våra processer & verktyg. Samtidigt vet vi att en omorganisation är på gång ganska snart och det verkar som förändringarna kommer att bli ganska omfattande. Man känner sig lite tveksam till att ta tag i större saker innan man vet vilken roll man kommer att spela framöver.

De goda nyheterna är att jag idag äntligen har klarat av den sista MCP-tentan jag behövde för att bli MCSD på .NET. Jag försökte bli klar redan 2003, men flytten till USA kom emellan... känns gött att ha det gjort nu.

Ny release, nya buggar...

Svensk IE7 nådde massorna strax före jul och svensk Windows Vista är på väg ut till butikerna - vissa kan redan hämta Vista från MSDN. Detta är alltså ett bra tillfälle att börja söka efter kommentarer från de användare som inte kunde delta i betaprogrammet.

Än så länge är det givetvis svårt att hitta feedback om svensk IE7/Vista, men jag snubblade över den här bloggposten: http://slammastera.blogspot.com/2006/12/bugg-i-ie7.html.

Problemet är följande: Om man startar svensk IE7 och öppnar menyn Sida ser man att kommandot "Nytt fönster" har acceleratorn Ctrl+W. Detta stämmer dock inte; Ctrl+W stänger aktuell flik (eller hela IE-instansen, om endast en flik är öppen). Rätt kommando för att öppna ett nytt fönster är istället Ctrl+N.

Jag har forskat i problemet, och så här ligger det till:

Detta rör sig om ett menyalternativ som även visar vilken accelerator som kan användas för att nå samma funktion. Som vi alla vet definieras den accelerator som visas i menyn helt separat från den accelerator som faktiskt leder till funktionen.*

Mitt favoritlokaliseringsverktyg har en funktion för automatöversättning, vilket innebär att vi kan översätta en strängresurs en gång och sedan återvinna översättningen när samma källtext förekommer igen. Den här funktionen är smart nog att identifiera och ignorera acceleratorer när den söker efter matchningar, men korkad nog att den i vissa fall kan resultera i en sträng där acceleratorn i översättningen skiljer sig från källtexten och från den accelerator som faktiskt fungerar.

Just den här strängen förekommer flera gånger i filen ieframe.dll, en av huvudfilerna för Internet Explorer 7. En av förekomsterna av strängen är den som visas i Arkiv-menyn, en annan förekomst används i Sida-menyn. Båda strängarna har följande källtext: "&New Window\tCtrl+N". Den första förekomsten översattes helt korrekt till "&Nytt fönster\tCtrl+N". På morgonen den 2006-03-15 automatöversatte sedan undertecknad den andra förekomsten - men av något skäl blev resultatet "&Nytt fönster\tCtrl+W". Varför? Ingen aning, faktiskt. Acceleratorerna i IE7 ändrades rätt ofta runt den här tiden, kanske användes tidigare Ctrl+W i källtexten och kanske innehöll den databas jag automatöversatte från en tidigare översättning med Ctrl+W... svårt att veta nu.

(Det är värt att notera att vi inte har någon funktionell bugg här, utan "bara" en ganska missvisande översättning. Acceleratorerna Ctrl+N och Ctrl+W fungerar som det är tänkt, men en av översättningarna kan lura användaren att använda fel accelerator. Ungefär som om man hade råkat översätta "OK" till "Avbryt" och "Cancel" till "OK". Kanske verkar detta som hårklyverier, men skillnaden innebär att det är lätt och säkert att fixa.)

Nu tänker kanske Vän av ordning att om acceleratorer är så vanliga och om Holmberg ska skylla på verktygen, borde inte detta problem finnas på fler ställen? I så fall har Vän av ordning helt rätt. Man kan hitta liknande miss på ytterligare ett halvdussin ställen i svensk Vista. Det tydligaste exemplet är i Kungen. Menyalternativet för funktionen "Ångra" visar att F10 är en giltig accelerator, men i själva verket är det Ctrl+Z som gäller.

I det här fallet kan jag tydligt se vad som skedde. Tidigt under Vista användes faktiskt F10 som accelerator för "Ångra". Vid något tillfälle ändrade utvecklaren accelerator till Ctrl+Z; vi såg att strängen i uppdaterats; vi automatöversatte och automatöversättningen återanvände glatt den tidigare acceleratorn.

Jag har kontrollerat ett dussin andra språk, och det verkar som om de flesta har en handfull sådana här problem. Mönstret börjar bli ganska tydligt; det rör sig ofta om situationer då acceleratorn har uppdaterats under projektets gång.

Ok, så nu har vi hyfsad förståelse för hur problemet uppstår. Vad gör vi åt det?

1) Jag har lagt in en bugg om just Ctrl+W-buggen i svensk IE7 och ska hoppas kunna fixa den strängen i Vista SP1. Det bör ta hand om just den här förekomsten.
2) Vi håller på att bygga på våra kvalitetskontrollverktyg så att de i framtiden kan fånga upp sådana här problem. Det bör innebära att vi tidigt kan upptäcka om detta sker igen, oavsett språk.
3) Vi ska försöka få automatöversättningsfunktionen fixad så att den hanterar acceleratorer bättre. Det bör dramatiskt minska risken att felet över huvud taget uppstår.

Om du använder svensk Vista, IE eller Media Player och hittar något översättningsfel, ser nåt som ser knas ut, eller bara har några frågor eller synpunkter på översättningsarbetet får du hemskt gärna kontakta mig. Stort eller litet spelar ingen roll - allt som kan leda till att vi levererar en bättre produkt är av intresse!

* se http://blogs.msdn.com/jesperh/archive/2007/01/09/vad-r-skillnaden-mellan-snabbtangenter-och-acceleratorer.aspx 

Vad är skillnaden mellan snabbtangenter och acceleratorer?

Snabbtangenter (kallas även "hotkeys") har till syfte att gör det lättare att navigera runt i användargränssnittet med tangentbordet. Detta är viktigt för användare som inte kan eller vill använda musen.

Snabbtangenter definieras i enskilda kontroller, och att trycka ner en snabbtangent är jämförbart med att ge fokus till eller klicka på den kontroll där snabbtangenten är definierad. Exakt vad som sker beror på vilken slags kontroll det rör sig om.

Snabbtangenter kan nås genom att man trycker ner Alt-tangenten följt av den tangent som motsvarar den kontroll man vill aktivera. Alt+A brukar öppna menyn Arkiv, för Arkiv har snabbtangenten A. Alt+N kan ta dig till nästa sida i en guide, för knappen Nästa har snabbtangenten N. Dock, om det fönster som har fokus inte har någon aktiverad och synlig kontroll med t.ex. Alt+A, då sker ingenting när man trycker ner den tangentkombinationen.

Snabbtangenter inkodas i kontrollernas text genom att utvecklaren eller lokaliseraren använder ett &-tecken före den bokstav som ska fungera som snabbtangent. Menyalternativet "Arkiv" har alltså texten "&Arkiv" och knappen "Verkställ" har texten "&Verkställ". Snabbtangenter för ett givet alternativ brukar skilja sig markant mellan olika språkversioner, eftersom det inte finns någon garanti för att min översättning ens innehåller samma bokstav som används som snabbtangent i källtexten. "&Verkställ" är på engelska "&Apply", "&Arkiv" är "&File".

Som standard visas inte vilken snabbtangent som har definierats för olika kontroller, för tydligen har forskning visat att användare blir förvirrade när de ser att vissa bokstäver är understrukna. Den som vill kan dock ändra en inställning i Windows så att snabbtangenten alltid visas - Michael Kaplan förklarar hur på http://blogs.msdn.com/michkap/archive/2006/09/28/774885.aspx.

Acceleratorer å andra sidan har till syfte att låta användare direkt nå vanliga eller viktiga funktioner utan att alls behöva navigera runt i användargränssnittet.

Acceleratorer brukar inte vara direkt bundna till enskilda kontroller och de definieras i Win32-filer genom en acceleratortabell som är helt separat från användargränssnittet. Acceleratorer brukar nås genom att man trycker ner någon F-tangent eller en kombination av Ctrl och någon eller några andra tangenter. 

Acceleratorer är inte direkt bundna till en viss översättning så de har inte samma behov av att skilja sig mellan olika språkversioner. Ctrl+O brukar betyda "Öppna" oavsett språkversion. Vissa undantag finns dock. Ett svenskspecifikt exempel är att man för länge sedan beslutade sig för att "översätta" Ctrl+B (bold) till Ctrl+F (fet) och Ctrl+I (italic) till Ctrl+K (kursiv). Personligen tycker jag att det var ett misstag, men nu är det som det är...

Acceleratorer är inte direkt bundna till några kontroller, men givetvis är det käckt om det finns någon text som låter användaren upptäcka vilka acceleratorer som är tillgängliga. Det är därför vanligt att någon annan kontroll - t.ex. ett alternativ i en meny - visar vilken accelerator som kan användas för ett visst kommando. I menyer görs detta genom att menyns text och acceleratorn avgränsas med en tabb. Menykommandot kan givetvis även ha en snabbtangent, så det här är en vanlig syn: "&Öppna...\tCtrl+O" (\t betyder tabb)

Användning

De vanligaste funktionerna kan oftast nås på flera sätt. I Anteckningar kan man öppna en fil genom att:
1) Klicka på menyn Arkiv och sedan på alternativet Öppna
2) Trycka ner snabbtangenten Alt+A för att öppna &Arkiv-menyn och sedan trycka ner Ö för att välja alternativet &Öppna
3) Trycka ner acceleratorn Ctrl+O

Detta är bara en kortfattad förklaring av normalfallen. Mycket kan skilja sig i specialfall - man kan t.ex. använda en accelerator så att användaren uppfattar den som en snabbtangent; Winforms-program implementerar acceleratorer annorlunda än Win32-program; jag vill inte ens tänka på HTML... Syftet här är bara att ge bakgrund inför nästa bloggpost.

Höststorm

Lite kallt och blåsigt på sistone. Så här har det funkat:

Torsdag, runt 15-snåret:
Det börjar snackas om den stundande stormen. Det ska bli den värsta i mannaminne, tydligen. Äsch, tänker Holmberg, mycket snack också... Lite blåst kan väl inte vara så farligt.

Torsdag, runt 17-18-snåret:
På väg hem börjar det regna. Å hej vad det regnar! Värsta jag har sett! Man stannar till vid den lokala matbutiken, lika bra att bunkra upp med lite soppor, korv & brö, potatismos, frukt & juice, frukostvaror, batterier, dasspapper och öl. Bara det nödvändigaste.

Torsdag, exakt 19:00:
Det verkar blåsa lite också. Kanske dags att börja med middagen innan strömmen går (nästan alla elledningar i delstaten är luftburna; strömmen går ner bara man nyser, rapar eller fiser).

Torsdag, exakt 19:02:
Oj då, vad svart allt blev. Hela byn är visst mörklagd. Dax att tända stearinljus. Lika bra att stänga av mobiltelefonen med för att spara batteri. Lite tur i alla fall att man har gasspis; efter att ha tänt den med en tändsticka är det inga problem att steka upp ett par varmkorvar och värma upp potatismosen. Mmm, halv special!

Torsdag, senare på kvällen:
Man sitter och ser ut mot vägen och märker att en bil tvärnitar, backar tjugo meter och sedan fortsätter köra, fast nu på fel sida om en refug. Ett par minuter senare sker precis samma sak. Ytterligare några minuter senare ser man en bil som inte stannar, utan i stället kör på något och helt oväntat befinner sig på tvärställ, hamnar nästan i diket. Ok, man drar på sig vinterjackan och knatar ut med en yxa i ena näven och en ficklampa i den andra. Hur ser man ut? Hoppas ingen ringer snuten nu... Gött i alla fall att det har slutat att regna, men hoppsan vad det blåser.

Man kommer ner till vägen och ser att, visst, ett mindre träd har brutits av och ligger över vägen. Stammen är inte mer än en decimeter tjock, men det är tydligt att det orsakar problem för bilarna. Man stoppar den bil som nu kommer med en manlig högerhandflata, pekar ut trädet så att föraren förstår vad som är på gång, och börjar slita bort virket från vägbanan. Så fort man börjar dra i trädet, börjar bilen köra. Rätt in i trädet, drar nästan omkull mig. Tackar.

Efter att ha rensat upp på vägen finns det inte så mycket att göra. Bara att knyta sig.

Torsdag, natt:
Frugan väcker mig för att det viner och tjuter i huset. Det låter som inget jag har hört innan, antagligen är vinden så stark att huset delvis böjs och nu gnisslar olika delar av ytterväggen mot varandra. Fattar inte vad jag kan göra åt det just då, så jag vänder mig om och fortsätter sova.

Fredag, 05:45:
Värst vad kallt det är. Ingen el alltså. Undrar hur det är i Redmond, är det värt att gå till jobbet? Man halar fram mobilen och loggar in på Outlook Web Access för att kolla mailen. Se där, verkar som om jobbet är strömlöst med. Frugan tror att hon ska kunna åka till jobbet ändå, men jag övertalar henna att lugna sig lite, i alla fall tills det ljusnar.

Fredag förmiddag:
Nu är det ljust. Man går ut och kollar hur det ser ut i området. Flera hus har skadade tak, inklusive vårt. Skadorna är inte så omfattande, men om man går upp på vinden kan man se rätt ut i himlen på några ställen. Lite tur att det slutade regna innan det började blåsa för mycket. Nu är man förvisso ingen licensiserad takläggare, men nåt måste göras. Vi drar ut mot Redmond, där Home Depot finns.

Fredag lunch:
Det är nästan omöjligt att ta sig någonstans alls. Strömmen har gått precis överallt, inklusive trafikljus, så trafiken är helt knas. Radion säger att i runda slängar en miljon kunder har förlorat strömmen. Säg 2-3 personer per hushåll. Inte illa. Ok, till Home Depot kommer man inte. Hem igen.

Snackar med grannen; han ska försöka ta sig till en annan Home Depot och köpa material för att reparera taket. Jag ber honom skaffa prylar för oss med.

Fredag, ett par timmar senare:
Hm, vi kommer bara att ha dagsljus i några timmar till. Vet inte när grannen kommer tillbaka eller om han lyckades hitta någon öppen butik. Frugan och jag hoppar in i bilen och tar oss ner till den lokala verktygsbutiken. De har en elgenerator så de är faktiskt öppna, men de har inte precis vad vi behöver. Man köper en kartong galvaniserade spikar och en presenning. På vägen hem åker vi förbi min finska kollegas hus för att se om de behöver hjälp, men de är inte hemma.

Tillbaka på sina egna ägor igen börjar man fundera på hur det är tänkt att man ska komma upp på taket. Huset vårt har två våningar; stegen når precis till andra våningen, men pga att taket över verandan som går runt hela huset sticker ut, kan man inte ställa upp stegen så att den når dit man måste ta sig. Själva taket är fortfarande blött och helt glashalt. Det slutar med att man packar presenning, hammare, spik, sax och kamera i den gamla persedelpåsen, slänger påsen över ryggen och beger sig upp: man klättrar upp på garaget, därifrån upp mot sidan på huset, häver sig över en meterhög gavel, klättrar runt en ventil modell större, och befinner sig nu högst upp på taket. Jag tar foton för försäkringen och sliter bort halvt bortblåsna brådbitar. Jag klipper till en lagom stor del av presenningen och spikar fast den noga så att vinden inte kan komma in under den. Det är bra halt häruppe och det blåser fortfarande en del. Efter en och en halv timme är jag i stort sett klar, och precis nu kommer grannen hem. Grannfrun vågar inte titta när jag klättrar ner, hon är övertygad om att jag ska ramla ner med huvet före. Bra att man inte är ensam om att tro det.

Fredag kväll:
Vi ligger påklädda under dubbla täcken i sovrummet, men stearinljus tända runtom rummet. Jag loggar in på Outlook Web Access via mobilen igen och skickar ett mail till polarna på jobbet för att rapportera hur vi har det. Slocknar ganska tidigt.

Lördag morgon:
Hej vad kallt det är. Man går ner och sätter sig i bilen för att lyssna på AM-radio. Fortfarande saknar sjuhundratusen kunder el; åttio huvudledningar är fortfarande kapade. Man varnar för att det kommer att ta flera dagar innan allt är återställt. Kollar mailen igen och en av kompisarna, en norrman, säger att han aldrig förlorade strömmen, så vi kan bo där om vi vill. "Bara att ringa" säger han. Fast han ger oss inte numret, och jag nollställde mobilen i torsdags morse så kontaktlistan är tom. Jag pingar tillbaka och ber honom SMS:a sitt nummer till oss. Jag fick även svar från kollegan som nu är på semester i Sverige; han erbjöd sig att kontakta sin hyresvärd och ordna fram en nyckel till deras lägenhet. Jag svarade givetvis "ja tack" på det med.

Lördag förmiddag:
Vi bestämmer oss för att åka till en större mataffär (typ B&W) och köpa fler stearinljus. Lite för att vi knappt har några stearinljus kvar, men mer för att vi är kalla och uttråkade. Innan vi lämnar vår by tittar vi förbi finnarnas hus igen för att fråga om de behöver nåt. Finnarna är vid gott humör, sisun bara strålar! De har ingen el, ingen värme, ingen spis, men humöret är på topp! Dagen innan var de i en grannby en liten bit norr om vår, och där fanns det el minsann. "Bådar gott, kanske får vi elen tillbaka snart med", tänker Holmberg. Jag och frugan åker till grannbyn och handlar.

I mataffären får jag SMS med norrmannens telefonnummer. Väl hemma igen ringer jag upp honom och får adressen till hans hus (jag hjälpte honom att flytta in i somras, men kommer inte ihåg hur man tar sig dit). På kvällen flyttar jag och frugan in i hans gästrum. Vi sover på golvet, men nu är vi i alla fall varma och mätta, och man har fått laddat mobilen igen.

Söndag morgon:
Kollegan i sverige ringer upp; han har fått kontakt med hyresvärden och vi kan hämta upp nyckeln till lägenheten under förmiddagen. Sagt och gjort, vi packar upp bilen igen och åker iväg mot Bellevue. På vägen ser vi att situationen börjar normaliseras lite; stora delar av Redmond och Bellevue har nu el, och allt fler bensinstationer är öppna. Trafiken är dock fortfarande rätt knas, så vi åker hem till vår by först för att hämta smutstvätt. Samvetet gnager lite, så vi åker förbi finnarnas hus igen för att se om de är ok. De är fortfarande rätt nöjda och glada, men vi säger till dem att vi har fått tag på en varm lägenhet och att vi gärna låter dem sova där; vi kan bo kvar hos norrmannen. "Nejdå, inga problem", säger finnarna. Det stora problemet är att de inte kan laga mat, annars är allt ok. Jag ger dem nyckeln till vårt hus där grillen och gasspisen funkar; vi åker hem och hämtar smutstvätt och sedan ut till Bellevue och en varm lägenhet.

Nu har vi hört från alla i teamet förutom en familj. Dansken svarar inte i telefon, och de har en nio dagar gammal dotter. Jag och frugan åker ut för att titta till dem. De är frusna och de saknar vatten (ett träd svajade i vinden så att rötterna drog sönder vattenledningen på deras tomt), men de är vid god hälsa och är precis på väg till en granne som har el. Gott. Tillbaka till Bellevue, äntligen får man sova ordentligt.

Måndag:
Både jag och frugan är ganska risiga. Hosta, feber, ont i hals och bröst. Frugan pingar sin läkare och får avtalat en tid till eftermiddagen. Vi åker ut och käkar frukost, därefter ut till huset igen för att växla tvätt. Det är kallare inne än ute, och nu har vi en mindre vattenläcka i ett av badrummen. Under handfaten finns två kranar för att stänga av varm- eller kallvatten upp till själva handfatet; kranen till kallvattnet fick man byta i somras pga läckage, och nu när det blev kallt har den andra kranen börjat läcka med. Inte mycket att göra åt det just nu, förutom att stänga av vattnet till hela huset.

Man lyckas inte hitta försäkringspapprena direkt och det är för kallt för att leta ordentligt, så vi åker mot Redmond igen, till banken där försäkringsmäklaren sitter. Tyvärr är just den filialen stängd eftersom den fortfarande saknar el. När vi väntar på att det ska bli dags för frugan att gå till läkaren ringer finnen. De är beredda att kasta in handduken nu, så de undrar hur man får tag på nyckeln till lägenheten. ...dags att flytta igen...

Efter läkarbesöket sticker vi till jobbet och lämnar den ena nyckeln till lägenheten (vi har två kopior) och en lapp med portkod osv på finnens skrivbord, och sedan åker vi ut till Bellevue för att hämta vår pinaler igen. Vi packar upp, käkar en snabb middag, och åker ut till norrmannen igen och sover återigen på golvet.

Tisdag:
Vaknar kvart i sex av alarmklockan. Frugan börjar jobbet klockan sju, men bestämmer sig för att skippa arbetet. Vaknar kvart i sju, snabb dusch och iväg till jobbet. Och här sitter jag nu, försöker få tag på försäkringsbolaget. Senaste nytt är att vi kanske får el igen till helgen.

God jul.

My latest pet peeve

It seems that absolutely everyone at Microsoft feels that they need to keep me informed about what they're up to. Why else would I get dozens of newsletters and status reports every week, from all kinds of teams and people, about all sorts of projects and products? As much as I appreciate the opportunity to be kept in the loop, I really don't read any of these unsolicited mails. Not a one. I don't have time, and I'm not interested.

Today I had enough. I decided to go one step further: stop ignoring, start unsubscribing. The latest newsletter I received actually had an "unsubscribe" link at the bottom. Great, all I need to do is to leave a distribution list that someone added me to. Only... no...

Of course it turns out I'm not a direct member of this distribution list. Instead, I'm member of an alias that's member of another alias that's included in some other alias that's included in the alias that the news letter is sent to. Also, the alias that I'm a member of is also member of a different alias that's included in some other alias that's a member of another alias that's also a recipient of the newsletter. And the alias that I'm actually a member of isn't something I should leave.

I contact the sender. Predictably, I'm advised to just treat the mail as spam: "...create a deleting rule in Outlook for everything sent on the alias".

But why should I have to? Why send me crap that I'm not interested in? Can't someone stop the madness!!! And it's not just me; this particular newsletter reaches several thousand people. I bet the sender doesn't even know who actually gets it. I bet very few recipients know why they receive it. The distribution list chain to some of the recipients is ridiculously complex; for some people there are a dozen possible paths!

Still, it's kinda cool that Exchange can cope with this endless stream of junk mail.

Lucia på Microsoft

Jag hade helt glömt bort att det var lucia idag - ända tills jag råkade se följande i köket:

Pepparkakor minsann! Tippetippetipptapp!

(Lessen för bildkvaliten; taget med lånemobilen)